Intresset för att använda Sveriges stränder är stort. De används idag på en mängd sätt: för boende (både året runt och för fritiden), för yrkesverksamhet (fiske, turism, hamnverksamhet etc.) och av friluftslivet. Många söker sig till vatten för att uppleva naturen och koppla av.
Samtidigt rymmer strandzonen också viktiga livsmiljöer för en stor mängd växt- och djurarter. För dessa innebär exploateringen av stränder ett intrång eller till och med en förlust av livsmiljöer.

På grund av det ökande trycket på stränderna under 1900-talet infördes ett strandskydd 1950. Det har kontinuerligt skärpts och gått från att endast omfatta vissa stränder för att trygga tillgången till strandzoner för friluftslivet, till att idag gälla alla stränder. Syftet är idag att ”trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor i land och i vatten för djur- och växtlivet” (SFS 1998). År 1975 började strandskyddsbestämmelserna gälla land- och vattenområdet inom 100 meter från strandlinjen med möjlighet till utökat strandskydd på 300 meter.