Den pågående klimatförändringen gör att världens havsnivåer stiger. För Mälarens del innebär det att den behöver skyddas för att fortsätta vara en sötvattensjö och inte återigen förvandlas till en havsvik när Östersjöns nivå höjs. (Mälaren var en havsvik fram till 1200-talet, (Se kapitel om 3.2.1 Geologiskt perspektiv) Den dag som Saltsjön är högre än Mälaren kommer det salta vattnet att strömma in och långsamt förvandla sjön. Hur snabbt havsnivån kommer att höjas, och med hur mycket, är idag inte möjligt att avgöra eftersom det beror på hur vi människor agerar. En rimlig beräkning visar dock att Saltsjöns yta kan komma att höjas med cirka en halv meter fram till år 2100.

Tre alternativ för Mälarens framtid de närmaste 100 åren har utretts:

• Nollalternativ som innebär att Mälaren blir en havsvik och vi behöver en annan dricksvattentäkt
• Höja Mälarens nivå i samma takt som havet höjs
• Bygga barriärer och vallar i skärgården för att hindra inträngningen av havsvatten

Det så kallade nollalternativet innebär att vi inte vidtar några åtgärder. Mälaren skulle bli en havsvik vilket innebär stora problem med dricksvattenförsörjning och översvämningar. Långa tunnlar och ledningar skulle kunna byggas mot Dalälven eller Vättern för att leda dricksvatten till Mälardalen, men det är ett projekt som skulle innebära stora svårigheter. Ett annat alternativ är att använda den befintliga teknik som finns för avsaltning av dricksvatten. Processen är dock enormt energikrävande och tekniskt avancerad. En saltvatteninträngning skulle också förändra natur- och vattenmiljön så som den ser ut idag. Bebyggelse och infrastruktur skulle påverkas av en ökad risk för översvämningar och låglänta områden skulle behöva vallas in och skyddas.

Alternativet att höja Mälaren i samma takt som havet höjs för att förhindra inträngning av saltvatten skulle också leda till översvämningar i Mälardalen. Många bostäder och vägar runt Mälaren skulle behöva vallas in. Konsekvenserna för jordbruket skulle bli stora genom att mark återigen förloras till havsbotten. Vattenmiljön skulle också förändras.

Det tredje alternativet är att med hjälp av barriärer och vallar mota det stigande vattnet redan i Stockholms skärgård. Det skulle kunna göras med en sluss vid Oxdjupet tillsammans med fördämningar i Skurusundet och sunden runt Vaxön vid Oxdjupet. Pumpning av Mälarens vatten vid några av fördämningarna skulle bli nödvändigt och en ny sjö med sött eller bräckt vatten skulle skapas i Stockholms inre skärgård.

Frågan om Mälarens framtida skydd är alltså ännu inte löst. Det är däremot inte omöjligt att klara av situationen. Redan idag har städer som Rotterdam, London och S:t Petersburg vallar för att skyddas mot översvämningar.