Östra delarna finns områden med tunt jordtäcke eller kalt berg. I Stockholms yttre skärgård är berghällarna oftast kala. Jordtäcket i övriga områden kännetecknas av jordarter som bildats i samband med nedisningen men det förekommer också sediment och torv som bildats senare.

Morän är en helt osorterad jordart som bilades när inlandsisen bröt loss bitar av berg, som blandades in i äldre jordarter. Moräner innehåller allt från stora block och stenar till finaste stoft. Morän är den absolut vanligaste jordarten i regionen och står för 75- 80 % av ytan.

Områdets mest typiska glacialform är de många rullstensåsarna. De har bildats i tunnlar under isen och innehåller sorterat material av sten, grus och sand. Finare fraktioner av mo, mjäla och ler har sedimenterats längre från iskanten. Färdvägar gick i äldre tider ofta uppe på rullstensåsarna eftersom marken var väldränerad och sällan användes för odling. Än idag ligger några av våra huvudvägar längs dessa åsar som väg 56 mellan Kungsör och Äsköping och vägen på Kjulaåsen öster om Eskilstuna med fortsättning i Badelundaåsen vid Västerås. Dessa rullstensåsar har stort ekologiskt och ekonomiskt värde genom sin förmåga att hålla stora mängder grundvatten. Tidigare har de även använts som grustag men grusutvinningen har idag ersatts av krossgrus.

Postglaciala jordarter består av material som svallade ut från högre liggande terräng vid isens tillbakadragande. Därefter sedimenterade de efter kornstorlek i dåvarande vikar och sund, ofta långt ifrån stranden. Den karaktäristiska åkerleran i Mälardalen räknas hit och är grunden för områdets spannmålsproduktion. Gyttja är en annan sedimentär jordart som avsätts i öppet vatten. Gyttjan har högt innehåll av organiskt material som kan komma upp till ytan i samband med sjösänkningar.

Torv bildas då döda och ofullständigt förmultnade växtdelar samlas på växtplatser med hög fuktighet, som genom igenväxning av öppna vatten. Torvtillgången är rikligast i Bergslagen utmed Dalälvens nedre vattenflöden.

Torvmosse (Baviere 2011)