Mälaren är en artrik sjö vad gäller vattenväxter. Den har unikt stora och artrika växtsamhällen som domineras av kortskottsväxter, rosettformiga lågvuxna perenna arter, som ofta förekommer längsmed glaciala isälvsavlagringar. I den typen av miljö finns Mälarens internationellt sett mest skyddsvärda vattenväxt, småsvaltingen. Förutom i Mälaren har de endast några växtplatser i Finska viken och i Bottenviken och är därmed världsunik.

Bland de högre växterna dominerar här kärlväxterna. I klara vatten finns lågskottsväxter som nate- och slingeväxter. I mer näringsrika vikar dominerar i stället flytbladsväxter som näckrosor. De rödlistade arterna bandnate och uddnate är relativt vanliga i östra Mälaren där de har sitt starkaste fäste i Sverige.

Även bottenfaunan i Mälaren är oerhört artrik. Dit hör bland annat insekter, snäckor och musslor. I Mälaren återfinns till exempel sex av Sveriges åtta arter av stora sötvattenmusslor.
I Mälaren finns två Ramsarområden som fungerar som ett skydd för våtmarker. Områdena är Asköviken-Sörfjärden utanför Västerås och Hjälstaviken utanför Enköping. Att skydda våtmarker är en viktig del i ett naturvårdsarbete.

För att skydda de arter som lever i eller i direkt anslutning till Mälaren finns ett strandskydd på 100 meter upp från strandlinjen. Detta har utökats till 300 meter för delar av Mälaren. Orsaken till skyddet är att undvika att stränderna bebyggs och exploateras. Allt fler vill bo i direkt anslutning till stränder och det innebär att de naturliga livsmiljöerna för växter och djur förändras eller försvinner.

Läs mer
Strandexploatering