Konkurrensförhållanden uppstår när nya arter kommer in i befintliga ekosystem. De redan befintliga arternas utbredning och individantal kan då förändras. Förändringarna kan ses som positiva eller negativa men att arter nyetablerar sig och försvinner är en naturlig process. Människan har alltid bidragit till den förändringen, genom att gynna vissa växt- och djurarter, medvetet eller omedvetet. Omfattningen har däremot ökat på senare tid. Odlade växter samt djur för jakt eller fiske är exempel på organismer som medvetet planterats in i stor skala. Andra arter, som fröer och insekter, har oavsiktligt spridits med transporter. I båda fallen kan spridningen ställa till med stora problem.

Introduktionen av främmande arter är sedan länge ett känt problem. Under senare tid har det däremot ökat i hela världen, främst i och med den kraftigt ökade handeln. Efter förstöring av biotoper och naturmiljöer anses främmande arter vara det största hotet mot biologisk mångfald globalt sett.

Genom sjöfart, import och export har människan flyttat jordens arter och även sjukdomar runt jordklotet. Kräftpest är ett exempel där smittade amerikanska kräftor kom till Italien och pesten har sedan spridit sig därifrån. Till Sverige kom kräftpesten via Finland när dåliga och självdöda kräftor från Finland dumpades i Mälaren och smittan spred sig upp i floder och till Hjälmaren. Importen av flodkräftor från Finland stängdes 1907 men då hade redan någon miljon kräftor hunnits importerats. På ett halvår slogs de mycket goda bestånden av kräftor ut i de två sjöarna och det lönsamma fisket gick om intet. På 1960-talet introducerades i stället den amerikanska signalkräftan i svenska sjöar för att få igång kräftfisket. Signalkräftan överlever pesten men får ändå smittan och kan på så vis föra den vidare till de inhemska kräftorna. Signalkräftan för alltså med sig kräftpesten och gör det mycket svårt för den inhemska flodkräftan att överleva. En av de största orsakerna till smittspridningen är också att människor flyttar fiskeredskap mellan sjuka och friska vatten, speciellt vid tjuvfiske.

Ett annat exempel på en främmande art är sjögull, en vacker art från Sibirien som planterades in i sjön Väringen på 1930-talet. Den är lik näckrosen och har gula blommor. Tillväxten av arten är enorm och flytbladen kan täcka vattenytan på stora områden och få delar av en sjö att växa igen. Bottnar skuggas och all annan växtlighet konkurreras ut.

Läs mer om vårt samarbetsprojekt där vi bekämpar sjögull i Mälaren

I dag finns minst 23 främmande akvatiska arter i Mälaren. Flera av dem är väl etablerade i Mälarens ekosystem. Bland de mest kända och problematiska kan nämnas vattenpest, smal vattenpest, sjögull, ullhandskrabba, vandrarmussla och signalkräfta bärande på kräftpest.

Andra arter som människan fört in är mink, fasan, kanadagås, grönling, prästkrage och jättebjörnloka. Introduktionen av mink har fått stora effekter eftersom den fångar fåglar. Växtsaft från jättebjörnlokan kan tillsammans med solljus ge hudskador. Vissa arter har återinplanterats efter att de försvunnit från vårt land, som bäver och vildsvin. Stockholm är ofta en inkörsport för många nya arter genom det ständiga flödet av varor och transporter.