Människan har omformat miljön och livsbetingelserna för andra arter i högre grad än någon annan art på jorden. Vi gynnar medvetet ett fåtal växt- och djurarter på andra arters bekostnad för att tillfredsställa våra behov och önskemål. Våra aktiviteter kan leda både till ökad biologisk mångfald och till minskad sådan. Tyvärr har den biologiska variationen minskat i snabb takt under det senaste århundradet. Historiskt och globalt har de flesta arter utrotats genom jakt eller konkurrens med andra arter, men idag är splittring och förlust av livsmiljöer den största anledningen. Miljögifter, föroreningar och klimatförändringar är hot som vi ännu inte vet hur de kommer att slå i framtiden men som kan komma att få stora konsekvenser. Förändringar för en art kan leda till stora förändringar i ett helt ekosystem.

Merparten av landets växt- och djurliv slogs ut under istiden. Sedan dess har landet successivt koloniserats igen men Sverige anses fortfarande vara artfattigt. När nya arter kommer in i ett befintligt ekosystem uppstår konkurrensförhållanden och de etablerade arternas utbredning och individantal kan förändras. Det är en naturlig process men människan bidrar idag i stor utsträckning till den utvecklingen.

Människor har bott i Mälardalen sedan inlandsisen smälte bort för ungefär 10 000 år sedan. Då låg stora delar av området under vatten och landskapet såg annorlunda ut. De första invånarna levde främst av fiske och jakt men gick senare över till djurhållning och odling. Människans påverkan på miljön ökade när befolkningen ökade och alltmer mark togs i anspråk för odling och slåtter. Uroxen försvann troligen under 1000-talet, vildsvinen försvann på 1700-talet och den sista bävern sköts 1871. Vid 1900-talets början var älgar ovanliga och rådjur fanns bara kvar i Skåne. Sedan dess har stor möda lagts på att försöka få tillbaka de arterna.

Växt- och djurlivet i städerna är varierat. Stora, öppna gräsytor är extremt artfattiga medan äldre, vildvuxna trädgårdar har ett betydligt rikare växt- och djurliv. Om grönområden, vattendrag och buskage lämnas kvar i städer har många djur bättre möjligheter att klara sig där.

Vi känner idag till ungefär 50 000 olika växt- och djurarter i Sverige. Antalet har snarare ökat än minskat under de senaste århundradena vilket beror på invandringen av nya arter. Antalet arter per yta har däremot minskat så att fler arter trängs på en liten yta medan stora ytor rymmer mycket få arter i stället. Det är inte bara stadsmiljöer som kan vara artfattiga, ett effektiviserat jordbruk och skogsbruk kan leda till att få arter trivs där. De arter som håller på att försvinna är ofta ovanliga även på andra håll medan arter som tar sig in i Mälardalen ofta är vanliga även i andra områden.  Ett stort hot mot de omkring 3 000 rödlistade arterna i Sverige är att mänskliga aktiviteter som storskaliga skogs- och jordbruk tillsammans med allt större areal tätort splittrar upp naturmiljöer i små isolerade öar. De öarna är för små för att kunna behålla arter och fenomenet kallas för fragmentering. Andra hot som miljögifter, kemikalier och föroreningar bidrar idag inte i samma omfattning till hotbilden men kan bli mycket problematiska på sikt. Jakt och insamling är fortfarande reella hot mot de större rovdjuren, vissa fåglar och åtråvärda växter som orkidéer. Införda arter och införda genetiska varianter av inhemska arter kan påverka möjligheterna till överlevnad för befintligt växt- och djurliv.

Mänskliga aktiviteter påverkar växt- och djurliv i kombination med naturliga processer. Ur ett kortsiktigt perspektiv kan det därför vara svårt att avgöra vad som ligger bakom en förändring och om den är orsakad av människan eller inte.

Det är tyvärr omöjligt att bevara alla arter med stödåtgärder. Av praktiska och ekonomiska skäl behöver bevarandet därför inriktas på viktiga funktioner i miljöer så att djur och växter ges möjlighet att klara sig på egen hand. Bevarandet av biologisk mångfald innebär inte att ett landskap konserveras som det ser ut idag. I stället måste dynamik tillåtas för att växter och djur ska klara sig på lång sikt. Insatser för att bevara enskilda arter kommer i framtiden att behövas som komplement till att bevara landskap.

Läs mer
Främmande arter
Geologiskt perspektiv